Det är interaktionen mellan underlaget och vår utrustning, mellan snön och skidorna, som gör det möjligt för oss att åka nedför backen och göra svängar. Genom utrustningen överförs kraften från våra muskler till skidorna som får snön att förflytta oss i den riktning och hastighet vi önskar. Här tar vi upp fem olika sätt som utrustningen kan interagera med underlaget, i tre rörelseplan.
Alla manövreringar vi kan göra nedför backen görs möjliga tack vare vår utrustning. Skidans utformning och pjäxans förmåga att överföra kraften från våra muskler till våra skidor gör att vi kan nyttja och hantera de krafter som verkar från snön mot våra skidor. Genom att låta skidorna möta snön på ett visst sätt kan vi lyckas få snön att genom våra skidor och dess egenskaper förflytta oss i den riktning med den hastighet vi önskar.
Interaktionen mellan vår utrustning och underlaget är länken mellan våra inre krafter och de yttre krafter som verkar på oss. I denna del beskriver vi även hur utrustningen på olika sätt kan interagera med underlaget för att ge oss det resultat vi önskar. Vi hänger upp interaktionerna mellan utrustning och underlaget på fem sätt, där vi med hjälp av våra rörelser kan reglera
- plattformsvinkel
- styrvinkel
- kantningsvinkel
- belastning fram och bak
- belastning vertikalt.
I denna del beskriver vi respektive interaktion, dess egenskap och dess inverkan på resultatet. För att beskriva respektive interaktion använder vi oss av tre rörelseplan som beskriver interaktionens inverkan på utrustningens rörelse i förhållande till masscentrums (skidåkarens) åkriktning. I slutet av denna del finns ett avsnitt som diskuterar olika spår i snön som anses vara resultat.
Innehållet i delen om interaktion är uppdelat enligt följande:
