Snö ett fantastiskt väderfenomen och kan beskrivas ofantligt många sätt. Följande avsnitt är en grov uppdelning där olika karaktär och dess egenskaper beskrivs som anses vara relevant för oss som alpina skidåkare.
Kramsnö
Det är lättare att packa snö och få den kompakt när temperaturen ligger nära noll än när det är riktigt kallt. Kall nysnö bildar ett lätt och poröst lager medan fuktig nysnö, kramsnö, blir ett kompakt lager. Detta beror på att iskristallernas hårdhet minskar så att de blir lösare om temperatur ökar och de utsätts för tryck. Det ger fler och starkare kontaktytor mellan kristaller.
Slasksnö
Slasksnö syftar på en blötare form av snö, innehållande mer smältvatten. Den benämns även ibland med det engelska ordet slush. Denna form av snö uppkommer mycket under våren när temperaturen är högre.
Pudersnö
Pudersnö är torr och lätt dammig. När den faller till marken är det fortfarande väldigt kallt och torrt i luften och därmed behåller den sin egenskap om att inte packas så väl – den blir mer luftig och dammar när en skidåkare åker i den. På amerikanska säger man powder eller sydsamiskans habllek – var och en får välja uttryck. Däremot kan snöns densitet skilja sig åt, från 100 kg/m3 generellt i Skandinavien till 15 kg/m3 i Utah.
I spektrumet mellan kramsnö och pudersnö finns det lössnö som är mindre luftig och lättare packas ihop. Sammanfattningsvis kommer snön, beroende på temperatur och fuktighet, att kräva olika mängd kraft för att packas ihop.
Skarsnö
Skarsnö eller skare är ett hårt övre skikt på ett snötäcke som bildas när ytskiktet tinar, genom direkt solljus eller varm luft, och sedan fryser igen. Skare kan även bildas genom att hård vind pressar ihop den ytliga snön. Skarhinnan kan precis bära upp skidåkaren men när den ska packas ihop och formas kan den brista (bristande skare) för att sedan påbörja en ny ihoppackning igen. Detta gör skarsnö utmanande för skidåkaren att hantera när vi svänger.
Metoder
