Backens lutning kan påverka skidåkningen. Ju brantare det är, desto mer fart av gravitationen får åkaren fart nedför backen om hen åker rakt ner i fallinjen utan att svänga. Det innebär att åkaren får större momentum och kan komma att utsättas för större yttre krafter som måste hanteras med ett ökat krav på vissa delar inom skidteknik, som förmåga att skapa inre krafter för att få större utslag i efterfrågade interaktionssätt (se mer under Interaktion och Funktionell anatomi).
Vidare varierar backens lutning genom ett åk, vilket också är något som åkaren bör anpassa sig till för att uppnå de övergripande tekniska målen. Detta för att åkaren ur sitt perspektiv ska vara balanserad i längsriktning. När backens lutning varierar måste åkaren hela tiden anpassa sig för att vara i ett balanserat tillstånd. Det innebär också att åkaren måste vara förberedd på att backens lutning kommer att ändra sig så att hen kan förbereda sig genom att antingen flytta sig framåt eller bakåt längsled.
Lutningen kan vara lik under ett helt åk i betraktarens perspektiv, men kan lätt förändras några grader hit och dit tillsammans med lutningar åt sidorna sett hur åkarens perspektiv. För en skidåkare som svänger förändras lutningen hela tiden beroende på var i en svängcykel hen befinner sig.
Även om vi åker i en backe med helt jämn lutning kommer det att vara som att vi åker i terrängvågor när vi svänger. Det blir brantast i fallinjen (när skidorna pekar längs komposanten G1:s riktning) och flackast i svängväxlingen (när skidorna pekar mer eller mindre snett gentemot G1:s riktning). Genom svängen behöver vi alltså reglera hur skidorna möter snön för att vi ska få de svängar vi vill ha.
Vidare kan lutningen även förändras med krön, terrängvågor och pucklar som minskar den aktuella lutningen när skidåkaren åker in i dem för att sedan öka när skidåkaren glider över dem och nedför dess baksida. Blandas detta upp med olika snötyper blir det snabbt mer komplext.
Exempelvis kan en puckel eller terrängvåg vara slaskig i slutet av vårdagen och därmed ge generell ökad friktion eftersom molekylerna förändras, för att dagen efter ha frusit till och ha mer isig karaktär på morgonen vilket generellt leder till mindre friktion och ökad hastighet.
Dessa olika lutningar kan i sin tur finnas i olika preparerade nedfarter som skidanläggningar markerar med färger för att kategorisera lutningen. Grön representerar den flackaste terrängen, blå den näst flackaste, röd den näst brantaste och svart den brantaste. En terrängvåg eller puckel kan exempelvis finnas i grön som svart terräng.
Pucklar kan i sin tur vara preparerade och opreparerade. Vi skulle exempelvis kunna åka en preparerad puckelpist där avståndet, storleken och djupet strävar efter att vara detsamma mellan alla pucklar. Det finns också opreparerade nedfarter där avståndet, storleken och djupet hela tiden är olika. Beroende på hur fort den här förändringen sker (alltså hur tätt det är mellan krön, pucklar och terrängvågor) kommer skidåkaren behöva röra sig olika snabbt för att fortfarande vara balanserad och förberedd. Läs mer under Helheten.
Metod
