Varje föremål som har kontakt med ett underlag vilar på en plattform. Vinkeln mellan föremålets masscentrum och den plattform den vilar på kallas för plattformsvinkeln. För en människa som står helt still på plan mark är vinkeln 90 grader. När föremålet rör på sig kan plattformsvinkeln ändras och bli större eller mindre än 90 grader.
Ett exempel från det vardagliga vinterlivet är när vi människor som föremål rör oss på halt underlag. Vi går nedför en isig trappa eller på en trottoar och när vi sätter ner foten nedanför oss eller framför oss halkar till. Vid ögonblicket för isättningen av foten är vårt masscentrum lite bakom den plattform som foten placeras på. Utan att gå in på för noggranna detaljer har plattformsvinkeln blivit större än 90 grader vilket leder till att vi som föremål glider framåt eller halkar relativt okontrollerat.
Alla har vi säkert upplevt när skidorna passerar en isfläck och helt plötsligt börjar de hastigt glida ifrån oss, eller när vi gör en kortare sladdande sväng och vill få mer sidledsförflyttning, vi ökar kantningsvinkeln och helt plötsligt gör skidan ett skärande spår. Förnedringen är total …
Ett vanligt antagande är att ju större kantningsvinkel mellan skida och underlag är, desto bättre greppar skidan mot snön, men det är inte helt sant. Plattformsvinkeln beskriver mekanismerna som bestämmer om skidan greppar i snön eller glider ifrån oss i sidled när vi är i en cirkulär rörelse (en sväng). Rörelserna när en skida svänger är betydligt mer komplicerat än i exemplet med den isiga trappan och gången på hal trottoar.
När en kantställd skida belastas skär den igenom snön och skapar en plattform att stå på för att stödja åkaren. Vinkeln mellan plattformen i snön och kraften åkaren applicerar (masscentrum) mot den plattformen (plattformsvinkeln) avgör om skidan håller åkaren kvar i plattformen eller om skidan glider ur den. Är plattformsvinkeln över 90 grader glider skidan i sidled i förhållande till åkriktningen, alltså ur plattformen som skidan skapat i snön. Skidan letar då konstant efter en ny plattform, vilket oftast kan ses som vågformade spår ifall plattformsvinkeln fortsätter att vara över 90 grader. Är plattformsvinkeln 90 grader eller mindre kommer plattformen stödja åkaren och skidan stannar kvar i spåret.
Plattformsvinkel 90 grader.
Plattformsvinkeln som är större än 90° till höger. F är i det här fallet antingen en inre kraft eller gravitationen.
Plattformsvinkel 90°, under 90° och över 90°.
De flesta har nog testat att sätta på sig en skida ståendes på skrå i backen. Det slutar oftast med att man slår in skidan i snön för att lyckas få på sig den utan att den glider ifrån en. Alltså minskar man plattformsvinkeln till 90 grader eller mindre för att skidan inte ska glida i sidled utifrån den inre kraft som skidåkaren applicerar.
Ett annat exempel är när stålkanterna är slöa och en åkare åker över en isfläck. Skidan lyckas inte skära igenom snön för att skapa en plattform att stödja åkaren från, plattformsvinkeln stiger över 90 grader och skidorna glider i sidled.
Plattformsvinkeln avgör alltså om en skida gör ett sladdande spår eller ett skärande spår, något som beskrivs ytterligare i avsnittet om Spår.
Skidans vridstyvhet påverkar hur plattformsvinkeln kan förändras längs med skidan. På en mindre vridstyv skida är plattformsvinkeln större vid framändan och bakändan än vid bindningen när den kantställs. Detta gör att skidans extremiteter (främre och bakre delen) får sämre kantgrepp vilket resulterar i att kantningsvinkeln vid skidans extremiteter minskar. Om skidan är mer vridstyv blir plattformsvinkeln mer jämn över hela den kantställda skidan.
