Spår i snö efter en skidåkare är för många en konst – som att rita en tavla. Det finns ett spektrum av olika spår och former. I detta material har vi valt att försöka förenkla begreppen av vad vi faktiskt kan säga om spårbeskrivningar i snön.
Skidåkare har oftast en ambition att styra sina svängar i alla situationer. Utifrån de olika sätten som skidorna kan interagera med snö skapas olika former av spår. Att kontrollera hur mycket en skida rör sig i sidled är en viktig färdighet. På det sättet påverkar man både svängradie och hastighet.
I detta spektrum utgår vi primärt från plattformsvinkeln, styrvinkeln och indirekt på så vis från kantningsvinkeln när vi ska beskriva spåren. Spåren är en indikation på hur mycket skidorna rör sig i sidled. Vi har ett sladdande spår i ena änden med ungefär 45 grader styrvinkel i horisontalplanet tillsammans med en större plattformsvinkel än 90 grader och en relativ kantningsvinkel utifrån hur flack eller brant backen är och vilken hastighet åkaren har.
Detta resulterar i att bakänden av skidan rör sig mer i sidled än vad framänden gör. Om åkaren har högre hastighet kan hen skapa en större kantningsvinkel och fortfarande vara i balans utifrån mekaniska principer.
När vi sedan förflyttar oss mot andra änden av spektrumet minskar styrvinkeln i horisontalplanet successivt precis som plattformsvinkeln tillsammans med en relativ kantningsvinkel utifrån hur flack eller brant backen är och vilken hastighet åkaren har.
I andra änden har vi ett skärande spår när styrvinkeln i horisontalplanet är 0 grader, där plattformsvinkeln är 90 graader eller mindre och där kantningsvinkeln är relativ till lutningen på backen samt åkarens hastighet. När en åkare åker på fullt skär rör sig inte skidorna i sidled, de går bara rakt fram i färdriktningen.
Observera att det är fullt möjligt att skapa två olika spår med skidorna samtidigt, exempelvis ett skärande spår med ytterskidan och ett sladdande spår med innerskidan.
