För att uppnå en djup förståelse för skidteknik, både teoretiskt och praktiskt, krävs kunskap inom dessa ämnesområden:
Mekanik – Yttre krafters påverkan på skidåkaren.
Underlagets egenskaper – olika typer av snö och terräng.
Utrustningens egenskaper – utrustningens uppbyggnad och funktion.
Interaktionen mellan utrustning och underlag – utrustningens interaktion med underlaget.
Funktionell anatomi – kroppens rörelseförmåga.
De ovanstående delarna samverkar och det är skidåkarens uppgift att besluta om hur de ska användas för att åkaren ska uppnå sitt önskade resultat. Det är samverkan mellan dessa delar som beskriver alpin skidteknik: förmågan att med kroppens rörelser samt nyttjande av yttre krafter påverka hur utrustningen interagerar med underlaget för att uppnå ett önskat resultat.
Skidteknikens ingående delar.
Vissa av ovanstående skidtekniska delar behöver åkaren anpassa sig efter medan andra kan direkt påverkas.
Åkaren kan inte förändra skidans egenskaper under åket och heller inte bestämma snöegenskaperna. Mekanikens lagar är konstanta och kan heller inte förändras – exempelvis kan inte gravitationens påverkan på åkaren ignoreras.
Det som däremot kan påverkas är hur utrustningen interagerar med underlaget genom kroppens rörelser – olika rörelser kommer att ge olika typer av resultat. En åkare med bred skidteknik har en mer omfattande rörelserepertoar och kan därför påverka interaktionen mellan skidorna och snön på flera sätt.
Sammanfattningsvis måste vi anpassa oss efter:
- Mekanik
- Utrustningens egenskaper
- Underlagets egenskaper
Vi kan påverka:
- Interaktionen mellan utrustningen och underlaget
- Funktionell anatomi.
Reflektion:
- Vad anser du vara god skidteknik?
- Upplever du någon skillnad av att åka i olika snöförhållanden?
- Upplever du någon skillnad av att åka på olika typer av skidor?
- Hur använder du kroppens rörelser när du åker skidor?
