Nedan presenteras en inblick i målen som svensk alpin skidåkning strävar mot. Oavsett vilka ingångsfaktorer som råder för en skidåkare är den övergripande riktningen alltid densamma för att skapa individ- och situationsanpassad metodik och teknik samt medvetna åkare och ledare. De är uppdelade på tre och beskrivs djupare i avsnittet Helheten som kommer efter att alla ingående delar som bygger upp alpin skidteknik redogjorts.
-
- Balanserad och förberedd
Vi eftersträvar att vara balanserade, både med avseende på kroppens masscentrum (fram–bak, sidled, högt–lågt) samt i alla leder utifrån uppgiften. När vi är balanserade i lederna har vi tillåtit kroppens delar att inta inbördes förhållande så att vi är så starka som möjligt. Då snön är relativt föränderlig och oförutsägbar bör vi även låta kroppen vara beredd på det som kommer och det som eventuellt kan komma att hända. - Skidorna gör jobbet och ytterskidan styr svängen
Skidorna är våra verktyg med egenskaper som är avgörande för hur vi åker. Vi vill använda oss av en teknik där vi nyttjar skidornas egenskaper så mycket som möjligt. Baserat på principer inom de områden som bygger upp alpin skidteknik är det fördelaktigt att ytterskidan styr svängen. - Naturligt och enkelt rörelsemönster
När vi åker skidor är det vanligt att underlaget varierar genom åket. Genom svängen behöver vi därför reglera hur skidorna möter snön för att vi ska få de resultat vi vill ha. För att göra det behöver vi röra på delar av kroppen i förhållande till varandra. När utgångspunkten är själva resultatet och vetskapen om hur skidorna ska interagera med underlaget kan vi välja vilka rörelser som krävs för att skapa det så enkelt som möjligt. Allt detta sammantaget gör att skidåkning aldrig kan vara helt statisk och det innebär att vi strävar efter ett ständigt, naturligt och enkelt rörelsemönster utifrån situation och individ.
- Balanserad och förberedd
