Generell illustration av en svängcykel. Från mitt i en högersväng via en vänstersväng till mitt i en högersväng. Observera att åkaren rör sig från nederst på sidan och uppåt – svängen är alltså ritad ur åkarens perspektiv)
Eftersom vi vill kommunicera från åkarens perspektiv visar figuren en hel svängcykel med start i nederkant. Detta perspektiv kan göra det lättare för skidåkaren att översätta beskrivningar till hur det praktiskt ska utföras. Exempel på hur det kan se ut i en lärsituation kan vara att när du ritar en svängcykel i snön och ställer dig och åkaren ovanför det du ritar i stället för nedanför.
I figuren syns två kurvor. Den kurva som är streckad representerar masscentrums väg genom svängarna. Den yttre heldragna kurvan representerar skidornas väg genom svängarna. Kurvornas utformning är en generaliserad bild av hur utrustningen och masscentrum rör sig genom svängarna när åkaren strävar efter att uppnå de övergripande tekniska målen så bra som möjligt.
Olika mål ger olika svängar
Vi vet att det finns olika discipliner inom alpin skidåkning samt olika mål – den största skillnaden är antagligen mellan tävlingsåkare och rekreationsåkare. Här kanske den rundade formen på kurvorna inte speglar vad några tävlingsåkare eller rekreationsåkare är ute efter. Banorna kan se olika ut, tiden är avgörande och så vidare. Förhållandet mellan dessa kurvor kommer se annorlunda ut beroende på vilken typ av sväng samt vilken hastighet svängen utförs i.
Två alternerande faser
Kurvan för masscentrums väg består av två faser som hela tiden alternerar. Dels är det en riktningsförändrande fas, dels är det en svängväxlingsfas. Faserna lämpar sig också för skidornas väg och ser då annorlunda ut.
I den riktningsförändrande fasen får masscentrum hela tiden en förändrad rörelseriktning. Storleken på riktningsförändringen varierar genom fasen, men för att få en sväng som går i linje med de övergripande tekniska målen ska riktningsförändringen vara som störst när åkaren är kring fallinjen (höger-mitt eller vänster-mitt). I figuren syns det genom att avståndet mellan de två kurvorna är som störst i dessa två punkter.
När en åkare vill hålla ner hastigheten nerför backen är det vanligt att det största avståndet mellan kurvorna istället ligger någonstans mellan mittpunkterna och slutpunkterna, ju närmare slutpunkterna, desto större bromsning av hastigheten ned för backen. Om åkaren vill minska hastigheten så lite som möjligt nedför för backen bör hen sträva efter att ha det minsta avståndet mellan kurvorna någonstans mellan mittpunkterna och slutpunkterna.
Svängväxlingsfasen
Svängväxlingsfasen är där en riktningsförändrande fas slutar och nästa riktningsförändrande fas startar. Under svängväxlingsfasen kommer de två kurvorna att byta sida med varandra, det vill säga åkaren byter svängriktning.
I denna fas kan det förekomma att även masscentrums rörelseriktning har en viss förändring, men i den generaliserade beskrivningen finns ingen sådan riktningsförändring. Detta innebär att det är i den här fasen som störst förändringar sker med avseende på interaktionen mellan utrustning och underlag samt kroppsdelarnas inbördes rörelser.
Genom båda faserna och mellan faserna är det mycket viktigt att försöka ha en kontinuerlig rörelse i alla delar som rör sig (interaktionen mellan utrustning och underlag med kroppens ledrörelser), självklart med olika frekvens, intensitet och duration beroende på situation. Detta eftersom förutsättningarna förändras kontinuerligt genom svängcykeln.
Utrustningens och masscentrums rörelse genom svängen sett framifrån/bakifrån eller från sidan är vidare viktigt att illustrera – något som inte den horisontella vinkeln ger.
