Något som kan anses vara nära besläktat med erfarenhetsbaserat lärande men på en individuell nivå är självreglerat lärande. Självreglerat lärande innebär att eleven kan ta initiativ och styra delar av sin egen inlärningsprocess. Inom forskning kan det definieras på olika sätt, men kärnan ligger i att den som tillämpar strategin proaktivt använder specifika processer för att förbättra sitt lärande, som att sätta mål, välja och använda strategier och att övervaka sin effektivitet.
Självreglerat lärande ses även som en av många kompetenser som ingår i ett livslångt lärande, vilket också kan länkas till ett aktivt socialt och hållbart deltagande i samhället. Ursprung handlar om att individen har ett självbestämmande (se mer under Motivation) och kan riktas mot olika typer av mål (se mer under Mål).
Inom självreglerat lärande återkommer ett begrepp som kallas metakognition, och som handlar om att kunna reflektera över sitt eget tänkande och lärande. Med andra ord handlar det om att personer reflekterar över hur de lär sig, när eller varför de lär sig samt även vad de har lärt sig.
Det handlar också om att kunna välja olika strategier för att det ska passa sitt eget lärande inom olika ämnesområden. Personer som framgångsrikt självreglerar sitt lärande verkar ha flertalet motiverande strategier för att komma igång, vara uthålliga och hantera känslor i sitt arbete mot målet. De har också förmågan att se anledningar till misslyckanden som något som går att påverka.
Dessa individer brukar ha vara bra på bland annat kritiskt tänkande, problemlösning, egna resonemang, analys och förmåga att tolka information, förmågor som även anses vara väsentliga för nutidens samhällsmedborgare. Många av dessa förmågor är länkade tillbaka till erfarenhetsbaserat lärande.
