Psykisk och social utveckling:
Under tonårsperioden träder barnen/ungdomarna in i puberteten vilket leder till att hypofysens utsöndring av hormoner ökar. Detta gör att dessa individer blir mer självständiga och oberoende, där de sakteliga börjar frigöra sig från sina föräldrar och tar steg mot att bli vuxen. Däremot är dessa steg inte definitiva, då tonåringen kan pendla mellan att känna sig vuxen och att känna sig som ett barn väldigt snabbt. Ibland kan dessa individer vara väldigt negativa till ”barnsliga” lekar och aktiviteter, även om de innerst inne faktiskt tycker att det är riktigt kul och på motsvarande sätt kan de undvika situationer där de inte upplever att de passar in eller där risk för att misslyckas finns. Återigen har du som skidlärare en stor och viktig uppgift att skapa ett tillåtande klimat, för att dessa lekar kan vara acceptabla även i tonårsgrupper.
Det är vanligt att det finns en viss grad av självupptagenhet hos tonåringar, speciellt i den tidiga puberteten – däremot är grupptillhörigheten fortfarande viktig!
Motorisk utveckling:
Puberteten innebär den tidsperiod i ett barn/en ungdoms liv då kroppen utvecklas till en vuxens proportioner. Denna period infaller generellt hos flickor vid 12-13 års ålder och för pojkar vid 13-14 års ålder.
Denna period genererar i en snabb längdtillväxt som kan leda till en sämre koordination och ett klumpigare sätt att röra sig på då musklerna inte utvecklas i samma takt som tillväxten av skelettet. Detta innebär att inlärning av nya rörelser inte sker lika lätt som tidigare, då koordinationen är något nedsatt. Däremot har tonåringar kvar sitt muskelminne, vilket gör att träning på redan inövade rörelser möter sällan några hinder. Att du som skidlärare jobbar med att identifiera tidigare erfarenheter och intressen (fotboll, ridning, innebandy, berg-och dalbana m.fl.) och överför dessa rörelser till skidåkning, kan vara en bra strategi för att kunna utveckla deras skidåkning.
Mot slutet av puberteten börjar musklerna komma ikapp skelettets tillväxt vilket gör att den motoriska rörelseförmågan blir bättre och ju mer de vänjer sig vid deras ”vanliga proportioner” förbättras deras koordination.
